Fotspår i sanden

Du lämnar fotspår i sanden och i hjärtat mitt
Det du gav var kärlek, nu är det inte smärtfritt
Men vågorna raderar ut spåren efter din gestalt
Nu kryper jag ihop som en liten rädd harpalt

Det kommer att blåsa nya vindar, med nya chanser
En väg av smärta, en väg av förtvivlan, visst, nyanser
Men låt inte hoppet fara, för då faller du till marken
Utan försök att på något sätt bygga den där arken

När morgonen kommer blir allt bättre och ljusare
Men hur jag än ser det blir det ännu mer diffusare
Kärlekens pilar har lagt sig till ro i sitt koger
Den som ändå kunde tro på dessa astrologer

När man ser upp mot stjärnornas tak blir man stum
Det finns i mitt hjärta ett stort och präktigt hålrum
Inga plåster i världen kan läka ett hjärtesår
Men till livets under kan man fälla en glädjetår

Bo Grapenskog

Kommentarer
Postat av: Emma

Så vacker dikt. Det känns som att den passar in på min vän som gick bort igår :/

2008-06-25 @ 14:26:49
URL: http://emmalbengtson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0